1984

Winston Smith jobbar på ett av de många ministerier som kontrolleras av den totalitära statsmakten Storebror. Ständigt närvarande är teleskärmarna som kastar ett vakande öga på allt och alla, individen har ingen möjlighet att uttrycka sig själv och i skuggorna figurerar tankepolisen, ständigt på jakt efter människor som ifrågasätter Storebrors auktoritet. En dag gör Winston det förbjudna. Han börjar inte bara tänka, han skriver också ner sina tankar i en dagbok, som han daterar 1984.

Robert Ickes och Duncan Macmillans nya dramatisering av George Orwells klassiska dystopi 1984, utgår från romanens fiktiva tillägg med rubriken Nyspråkets principer. Det är för oss som Winston skrev sin dagbok, för en framtid efter statsmaktens fall. Efter övervakningssamhället, efter nyspråket och dubbeltänket. Vi lever inte i 1984 längre. Eller? Telefonen ringer i fickan. På brevpappret finns enbart plats för 140 tecken. Någonstans vet någon att du vill köpa en ny bil. Ville du det innan reklamen dök upp i bildrutan, eller efter det?